Efter att Sai hade hämtat mig från jobbet (ja, jag är som ett barn som inte vill gå hem själv från förskolan) en solig dag så passade vi på att spatsera runt kvarteret lite och bekanta oss med det nya området. Första besöket skulle prompt bli den där stora tebutiken, propsade Sai, men med lite genomtänkt argumentation (samt lite ryck och dragandes i hennes jacka åt hållet jag vill gå) fick jag henne att röra fötterna mot möbelbutiken jag hade spanat in varje dag påväg till bussen. Jag var medveten om att det låg en till möbelbutik precis innan den omtalade soffbutiken (Ektorp från IKEA i mitt hjärta!), men tänkte inte så mycket på det förän Sai stannade upp framför de gigantiska dörrarna och sa "Titta, Sanna, hundarna från TV är på den här bilden!". Och mycket riktigt, Percy och Pooter var på bilden som var upphängd på dörren. Dessa små jyckar är min mammas största idoler typ (ja, hon blir som en fangirl och squiiii'ar och iiiiih'ar som en liten skolflicka när de dyker upp på rutan) så vi läste vidare på lappen.
"Hmm... Lappen säger att hundarna välkomnar oss in" sade Sai lite fundersamt. "Va lustigt, måste de använda nån annans hundar på sin bild för att locka in kunder, hohoho" fortsatte hon medan våra blickar började vandra åt skyltfönstret på höger sida där någonting rörde sig i stillheten.
Ja. Där var de. Sveriges största kändisar i minsta format. Percy och Pooter stod i skyltfönstret (som faktiskt bara var ett stort fönster in till butiken) och viftade på svansarna åt oss.
Jag funderade på att fråga hundarna om autograf, Sai försökte rycka i dörren (stängt, attans) och sen snäppte jag en bild (paparazzi Sanna! Fy!) på hundarna som dock hade vänt sig om och endast visade sina rumpor åt mig. Humpf.
Nej, kändisbilder lägger jag inte upp här (kanske i framtiden på nån annan dock, hihihi) utan bilden var för att skicka till mamma så hon kunde squia lite. Så nu vet jag det, nära mitt jobb (min lilla bokhandel utan stjärnstatus och glamor) finns de coolaste små hundarna i stan. Förutom Bobo såklart! Nångång när jag slutar tidigt ska jag minsann gå in där, kika på den där fåtöljen som jag såg (som säkert kostar tusentals med riksdaler) och pipa ett förtjust "hejsan, vovisarna" till pälsbollarna.

Marvelous!

Percy och Pooter i all sin ära, men ingen kommer nånsin slå Bobo i Bästa Voven Ever tävlingen! :D

Jag har fått fnatt.
Varning för ett ytterst tråkigt och smått schizofrent inlägg, men vafan.
De senaste två dagarna har jag köpt tre stycken skrivblock i olika storlekar och färger.
Varför, kan man då fråga sig.
Beats me, de var billiga och fina.
Detta var min konversation i mitt huvud:
(Den köpvilliga rösten är i kursiv stil)

"Guuu', den här var ju jätte söt"
"Men Sanna, du ska inte vara så puttignuttig hela tiden, skärp dig nu och bli lite tuff, va!"
"Men den är ju roooosa och glittrig! Och den kostar bara 49 kronor!"
"Vad ska du med den till?!"
"Skriva saker... Om jag tar den här för att skriva ner tankar och planer så kan jag ta... (söker desperat med ögonen efter ett till block) den här (håller upp funna blocket för sig själv) för att skriva lite mer konkret!"
"Jaja, gör som du vill, du lyssnar ju ändå inte på mig" säger den rationella delen av hjärnan.
"Wiiii! Jaa! Block, block, jag älskar block! Fint och grått, mitt lilla block!"
(Suckar och skiljer sig från barnsliga hjärnhalvan)

Nästa dag (idag).

"Jag behöver ju ett nytt bokmärke. Hm, vi säljer inte nåt på våran bokhandel så om jag springer in på Akademibokhandeln en snabbis och tar första bästa så borde det gå bra"
"Men Ååååh, titta, Stephen King i ny upplaga! Billiga dessutom!"
"Amen, vafan, ge dig nu. Kolla texten och marginalen mellan raderna, känns ju som en barnbok."
"Okej, då.. Åååh, nya boken Under the Dome! Vill haaa!"
"Men den är ju på svenska, sånt läses icke, det vet du ju. Give it a rest och hitta ett nedrans bokmärke nu"

Det slutade med att jag fann ett till block som var väldigt fint (kostade bara 29 kr!) och behövligt. Typ.
De hade bara fula bokmärken så det blev inget. Humpf.

Nu sitter jag här och tapulerar (mitt ord) på tangentbordet i väntan på kunder. Och se där, nu spatserade en herre in som vill inhandla en bok! Woho!

Jag minns det så klart och tydligt hur jag och brorsan Tim satt i soffan hemma och tittade på världens bästa film. Den var så braig att Tim tog med den till förskolan (eller fritids, minns inte va) så var det någon som SNODDE den! SUNAVABIATCH! Fan, smisk ska ungjäveln ha, vem det nu än var! Sedan dess har jag inte sett röken av den svennedubbade, crappytecknade men underbara filmen.
Nu, när jag ansträngde mig (okej, det krävdes ett tryck på google) så hittade jag inte bara namnet (Dobutsu Takarajima) utan även vem som har vart med och gjort den. Hayao Miyazaki VAFAN! :D Inte konstigt att jag växte upp att bli en sån sucker för myspys anime!
Så, without further ado, I present to you the best of the best, mina barndoms minnen; Skattkammarön!

Rabu, rabu!

Fy på dig Sanna, fy! Jag som sa att jag skulle bli bättre på att skriva. Men nu är jag pepp, nu rullar det på! Yeah!

Det nya året har varkligen tagit av i en riktig rivstart (haha, arbetsskada och internskämt till tusen på tragisk nivå). Mina två tidigare jobb har jag slopat totalt. Jag kommer verkligen sakna restaurangen dock, trivdes väldigt bra där förutom några mindre problematiska grejer.  Bankjobbet slutar jag att slava för på fredag (adjöss din jävel!) vilket känns otroligt bra. Det innebär att jag inte behöver gå upp klockan 4! Åååh, lycka! Jag kan sova till 9! Jag tror jag dör! Vilken oändlig mängd med tid! Harkel, i alla fall. No more jobba minst 12 timmar om dan! :D
Moving on.

Jag har tagit och skaffat mig ett nytt jobb (betyder: jag har snott Olivias jobb medan hon är i Sydamerika... i ett halvår!). Det är en pittoresk, söt bokhandel med mestadels studentlitteratur och sådant. I löööv it! Trivs så jäkla bra! Och idag har jag köpt pannkakor som jag ska käka till lunch, åh, ljuva pannkakor! Jag har inte ätit det sedan jag slutade på restaurangen så det är banne mig på tiden.
Jag känner att jag har hittat tillbaks till mig själv och jag har till och med börjat skriva igen. Jag har en super idé om en bok som jag precis har planerat färdigt. Nu gäller det bara att skriva den också, höhö. Jag vet att jag inte framkommer som författarmaterial här på bloggen, men jag tror verkligen att detta kan funka... Om jag bara kommer igång. I want shiny cars, va!

Jag måste bara tillägga.
The Stand. (Pestens tid)
Jag dör. Fy satan i mig vad den är bra.

Två dagar med bussturer från helvetet.
Dag nummer ett (igår) började med att en tant stod och halvt hostade ihjäl sig vid busshållplatsen (lilla gumman, vad gör du ute klockan 5 på morgonen?!). Captain Trips månntro? Man börjar ju bli smått paranoid liksom.
Senare på kvällen, när jag och Sai skulle bege oss från Kista till Kunsängen begick vi misstaget att ta buss 514 mot Spånga. Fy satan i mig, jag trodde jag skulle bli döv. Jag känner ytterst mäktig sympati gentemot den stackars busschauffören som såg ut att nynna sig själv till vansinne samtidigt som ögonens glädje sakta försvann och byttes ut mot mordiskt hat.

Dag nummer kaxi (idag) började med att bussjäveln var 15 minuter försenad vilket ledde till att jag missade min buss vilket i sin tur ledde till at jag kom försent. Nu var det ingen fara med det, men vafan, stå där ute i onödig iskyla var inte en kul start på dagen.
Senare på kvällen när jag var påväg hem till Sai så somnade jag helt galet djupt på bussen så jag höll på att missa busshållplatsen. Detta ledde till att jag nästan fick en hjärtattack när jag insåg att HOLY SHIT JAG SKA AV!


Julen var för övrigt jätte mysig. Myspys att träffa släkten och vänner ju!
Det börjar bli dags för mig att knyta mig nu så tjofräs på er!

Beskrivande rubrik, va?

Gårdagen i sammanfattning:
Johanna spillde öl på Sai, Sanna spillde öl på Daniel, Johanna försvann mystiskt efter nån timme (och hade vart ute på sitt livs äventyr låter det som!), Sai gick vidare till nästa ställe medan jag stannade med Gwenny. Mötte upp Sai i slussen och fick en extraordinärt god McFeast som åts på hemvägen samt i morse. Kvällens bedrift (eller nattens ska man kanske säga, klockan var runt 5)  var dock när jag (efter att ha somnat djupt på bussen) blev väckt av Sai som barskt säger "Vi ska av nu!" varpå jag - halvt sovandes - försökte gå nedför trappstegen på bussen men fattade inte riktigt att det var några trappsteg överhuvudtaget. Så, pladask, ner föll jag på golvet i bussen, utsträckt som en sjöstjärna (som Johanna beskrev en del utav hennes äventyr för mig) och börjar snabbt inse vad som nyss skedde. Omtöcknad vinglar jag mig haltandes av bussen medan Sai ligger på marken och skrattar typ. Trevligt, huh?

Ohyeah, mitt hår börjar bli riktigt långt nu!

De första snögflinorna dinglade sakta ned från himlen medan jag gick från jobbet till tunnelbanan, och är det inte alltid så att de allra första flingorna kommer precis när man vänder upp ansikten mot skyn och undrar var den där nedrans snön är. Ja, den där som tidningarna har varnat om i månader. Hm, ja där var den lilla fjärtsnön som skulle orsaka kaos. Men vad är det jag säger, man ska ju inte bua innan hunden bajsat klart (stanken kommer i den sekund då man börjar pusta ut och för ett ögonblick naivt tror att man har undgått plågan). Ja, det var ett påhittat uttryck...
Hur som haver, varför babblar jag om den fjantiga snön som kommer varje år i form av slask och grå äckelpäckelgröt när man ändå vet vad som komma skall. Inställda tbanor pga. halka, pinsamma snubblingar pga. snö som fastnar i kängorna och söndefrusna näsor och tår typ.
Snön är långt borta nu (smält med andra ord) och jag sitter inne i mor och fars hus och tittar på Idol. Jag måste säga att mitt hjärta skuttade av längtan och avundsjuka när Calle sjöng Rock and Roll (ja, inte ett "n" era äppon). Det kanske var nostalgikänslorna som dök upp från att höra lite Zeppelin eller så var det helt enkelt glädjen av att se någon som har riktigt kul på scenen. Så ska det va, man ska ha släppa taget om alla bälten som spänner in känslorna. Sen har jag alltid varit en sucker för speciella röster (hello Kyo och hello Johnny Cash liksom).

Apropå, apropå! Lyckoskutt! Jag har beställt den nya Dir en grey singeln 激しさと、この胸の中で絡み付いた灼熱の闇 (Hageshisa to, Kono Mune no Naka de Karamitsuita Shakunetsu no Yami) och fick nyss ett mail och att den hade skickats! Yay! Jag har avstått från att ladda ner låten denna gång (jag är svag, jag kan aldrig stå emot), men nu ska jag banne mig vara olaglig och tanka hem den. Jag menar, jag har ju redan betalat för låten så vafan... Limited edition såklart! :D I rove it! Man blir beroende av att beställa grejer över nätet ska ni veta, man sitter brevid brevlådan på campingstolen med en bira i handen dag in och dag ut (eh, man ringer mammsen och frågar om man har fått något paket än) och väntar.... Det är så spännande, men när said vara väl är framme och man har lyssnat och tittat på grejen så infinner sig en tomhetskänsla som heter duga. Vad ska man nu vänta på liksom va?
Ååh, jag är så pepp på nya -Zan-. Jag har hört att den ska vara brutal och sånt gillar vi ju! Och Shokubeni, med de ökända woa-ao ljuden <3 Den låten på Code of Vulgar[ism] DVDn är för övrigt galen. Galen. Do love!

Okej, jag ska sluta vara så hype nu. Puuuuuh! Andas, Sanna.

Låt mig reda ut en sak så att det inte blir ett missförstånd;
Nej, jag har inte ramlat av flyttlasset och brytit nacken, dött eller helt plötsligt blivit en hiphopare (eller något annat hemskt).

Jag har så dåligt med tid bara... Jag vet, jag vet, när jag var arbetslös så sa jag att jag inte hade någon tid för att saker alltid dök upp. Och nu när jag har arbete så dyker saker fortfarande upp, även fast jag knappt hunnit att gå och lägga mig innan jag måste upp igen (där kom den dagliga dosen av vakna-tidigt-för-att-jag-börjar-tidigt tjatet). Ohwell, man ska inte klaga. Or so I've heard...

Jag och Sai (och Linda såklart!) och hundvakter åt världens finaste hund som väntar på omplacering då hans ägare inte kan ha kvar honom. Det har gått så långt att vi funtar på att köpa honom. Fråga min mamma (som är vaktis på torsdagar och fredagar) så kan hon intyga om att denna lilla papillon (I know, squeee!*) är det bästa lyckopillret i världen.

Nu ska vi sussa för jag är så helvetiskt jävla äppotrött. Godnattinatt!

* Squeee = Utrop som indikerar stor lycka över något som är übergulligt

Herre min je, tröttska minsann.
Fysatan, och imorn ska man jobba igen. Huva liksom... Men, pengar rullar snart in så aööt är gött.
Vi håller på att packa för fullt och det är inte mycket kvar nu. Känns väldigt tråkigt att behöva säga faväl till lägenheten men vad gör man.
En sak jag inte kommer att sakna är dock Blackan. Fyfan, jag gick dit för några timmar sen för att handla lite käk och trodde att varenda litet löv (eh, barr kanske det bara finns kvar?) skulle knivmörda mig eller sticka mig med en kanyl typ.
Det är dags för oss att hoppa i kojs så att vi har någon energi kvar tills imorgon. Först jobba, sedan hem och packa klart allt. På tisdag ska vi bara städa och sen är allt klart. Buhuuu...

Hmpf. Känner mig inte så vidare värst motiverad att skriva, so I wont. Hej hopp va.

Mycket har hänt de senaste dagarna må jag lova.
Låt oss se över vad som har skett... Hm...

Mannen tittade förlägset ned i glaset och snörpte på munnen. Han kom inte på någonting att säga. Hans ögon sken upp för ett ögonblick, luddiga samtidigt som de var klara och sade - i sin allra visste-du-att'igaste ton - att han minsann var pianist. En riktigt duktig sådan, om jag får be. Utan att skryta så är han nog lika duktig som den där långhåriga killen på TV. Förlåt, vad sa du? Ja, Robert Wells. Så hette han.
Han sa det till mig för femte gången medan jag hällde upp åtta cl whiskey ännu en gång.
Klarheten domnade bort från hans ögon och kvar återstod endast ett suddigt uttryck av hjälplöshet.
Visste du att jag är pianist? Nähä, det ska jag allt berätta om.

Världen är full av mysterier ibland. Detta har varit en mindre mystisk dag, en ganska crappy dag om jag får vara så fräck, och nu är det verkligen dags att sova.

Grattis Sandra och Jimmy till världens sötase lilla Loke <3 Längtar efter att få träffa honom!

Jag är lite stressad just nu, i och med flytten och en hel del annat, så det har inte blivit så mycket uppdateringar.. Men det kommer, det kommer. Men inte nu, för nu måste jag käka mat sen sova typ.

Adjöken va

I min ensamhet sitter jag här och huttrar i vår kyliga lägenhet. Det är väl en sak jag inte kommer att sakna i alla fall, det blir fanimig aldrig varmt här...
Jag ska snart titta på Stockholm Arlanda (wonderful, är helt besatt!) tillsammans med en skål med glass eller kanske lite frysta ärtor. Jag vet, jag vet - varför käka frusen iskall mat när jag redan fryser? För att jag är sugen, så det så!
Gottigott minsann. Idag var en intressant dag. Jag har köpt en attiralj till min tjusiga och snart rysliga kostym som jag ska ha på le big Halloween party (långt efter halloween dock, men vill man ha fredagen den 13e så vill man). Kommer bli feting!
Apropå! Om du slår upp attiraljer på NE.se (Nationalencyklopedins hemsida) så får man upp sado-masochism! Haha! Vad? Var det bara jag som tyckte att det var hysteriskt kul? Meh..

Nemen, seriöst så kommer min partydress att bli stencool! Temat är sexigt läskig eller nåt sånt... Hmm.. Jag anar ugglor i mossen, kan det måhända vara Fiffi som har varit i farten med att planera månntro? Hohoho!

Nej men! Nu börjar det snart! Gotta go and fix me some päronglass and some frysta ärtisar.

Hej hopp din lilla mopp

Sai tycker att jag ska sluta tjata om att jag börjar så SJUKT MEGA tidigt om mornarna, så nu var det sluttjatat.
Vi fick ett ganska så enerverande och nedslående samtal igår, så nu letar vi ny bostad. Det var icke vårat fel ska ni veta, det är out of our hands liksom. Men sånt händer. Bara att packa ihop grejrna och röra på spirorna mot nästa ställe.
Men du ska veta, lägenheten, att jag kommer sakna dig något fruktansvärt. Balkongen (även kallad Ballen av Johanna), badkaret, Blackan och allt annat braigt som börjar på b. Tack för denna gång, vi ses nog aldrig mer. Eller, ja, vi flyttar inte än men man måste vara förberedd, right?

Jag kommer faktist inte på något annat att skriva om, det är ganska mycket elände som far runt i luften likt en ilsken grissjukabacill, och det vill ni väl inte läsa om, va? Jag sitter här och lyssnar på STUCK MAN (Dir en grey såklart) och jag kommer inte på något att skriva om förutom.... Vet ni hur tidigt jag gick upp i morse?! Sjuuuuukt tidigt assohzZzh

Hmm... Jag borde göra en kategori för gnällandes och tjatandes...